hej igen! har precis kollat på det längsta oth avsnittet hittills, en och en halvtimme med bara massa tårar rinnandes. sjukt bra, men galet sorgligt. när de får stort hopp, försvinner den så fort att man hinner blinka, känns inte bra asso. aldrig får dom vara lyckliga, men om dem skulle vara helt lyckliga, varför skulle det finnas 1759 st säsonger till då ? haha, men a, det är bra !

 

ska sova nu, sjukligt trött, och ska packa det sista imon så måste sova. sena nätter hela tiden känner jag. men ni får ha det så jättebra! blogguppehåll antar jag, om jag inte snor hilmas mobil och bloggar därifrån (a) tss! men puss&kram! peace, j